Torsdag 6/6

Denna dag var det dags att åka hem, men innan vi åkte hade vi bestämt med Daiva, barnläkaren att vi skulle åka en sista sväng till barnhemmet. 

Vi hade såpbubblor med oss som gav en rolig stund tillsammans med barnen.

Såpbubblorna var en hit tills det blev dags att gå in och äta lunch.

Daiva, barnläkaren berättar att de väntar en liten nyfödd flicka denna dag som kommer direkt från BB. Helt plötsligt så kommer en ambulans in på uppfarten.

Vi hade ju sådan tur som fick vara kvar och ta emot den lilla flickan.

Vilken liten skönhet!

Lite fler bilder från alla underbara barn på barnhemmet!

Tänkte avsluta med några äldre bilder på mig och lille Titas!

Det var lite snopet att Titas inte var där när vi besökte barnhemmet. Lyckligt nog hade han blivit adopterad till en familj i USA. USA har ett projekt med familjer som vill adoptera barn med Down Syndrome. Det är en väldigt stor lycka för mig att han har blivit adopterad, men också en slags sorg att inte träffas igen. Titas kompis på bilden ovan ingår också i detta projekt och kommer förhoppningsvis att bli adopterad inom kort.

Hjälpresa Jurbarkas & Kaunas 17-20 november

Tidigt på lördagmorgonen den 17 november bar det av från Sverige med nya friska tag för att hjälpa behövande. Denna gång var det Pia Bolinder, Pernilla Eddesjö, Conny Swing (min make) och jag (Mette Swing) som var iväg. 

Vi landade i Vilnius för att sedan ta oss vidare till Kaunas där vi checkade in på Hotel Santakos, Best Western.

Direkt for vi iväg och handlade varor till hjälpkassarna bland annat basvaror som hygienartiklar,pasta, frukt m.m.

Tillbaka på hotellet träffade vi Ruta som är vice ordf. Litauisk svenska föreningen i Kaunas, och Kristina från Sanatorieskolan i Kulatuva, samt 2 andra kvinnor anslutna till vänskapsföreningen. Ett möte som var givande inför framtida frågor hur vi ska kunna hjälpa på olika sätt.
På kvällen åt vi en välförtjänt middag på restaurang Avilys.

Uppackning av varor.

Jurbarkas 18 november

Denna dag bar det av till staden Jurbarkas där vi har ett samarbete med socialtjänsten. Kärt återseende av Socialchefen Gene och av Audrone från svensk Litauiska föreningen (vår tolk).

Här bjöds det på lunch innan det var dags att ta itu med alla kartonger vi skickat över med kläder bl.a.

På bilden har Göran från Svensk-Litauiska Riksföreningen slutit upp efter att ha kommit med färjan tidigare.

Så var det dags att ge sig iväg och träffa familjer och tillgodose dem på olika sätt.

Första stoppet blev hos en ensamstående mamma som har en tonårsdotter. Denna mamman fick en hjälpkasse samt kläder. Mammans hörsel var mycket dålig, men tack vare att Pia har bra kontakter så kommer det att ordna sig med en audionom så hon får en hörapparat.

Vi åkte också och träffade tonårsfamiljen som vi träffade i våras, de bodde i Erzevilkas. Här skulle vi bl.a lämna en superfin dator skänkt av Jörgen Lindblom på Softpower i Haninge. Vi tackar så mycket för denna, vilket gör att de kan sköta skolarbeten samt även hålla kontakt via skype med sin ena dotter som studerar i Wales.

Installation av datorn

Vi blev bjudna på kaffe och en Litauisk delikatess. Förutom datorn så lämnade vi kläder och hjälpkasse till familjen. Döttrarna fick sy-tillbehör som de tidigare uttalat sig om att de tyckte om. Tack alla ni som bidragit med detta.

Familjen jättetacksamma för allt.

Som avslutning på en intensiv dag blev vi bjudna på middag hemma hos Audrone och hennes make!

Jurbarkas 19 november

Åter en dag med med familjer att hjälpa. Vi började dagen med att åka till socialkontoret och packa kläder för barn och vuxna i olika storlekar.

Så bar det av mot första familjen för dagen.

Mamman och pappan i familjen var uppväxta på barnhem.

Pojken fick ett par nya vinterskor som han blev överlycklig för.

Familjen berättade att de behövde möbler då allt de hade var trasigt.

Taket

Pia hade med sig en leksak som pojken genast började leka med. Vi såg inga andra leksaker.

Sedan åkte vi ut till ett flerfamiljs hus som låg mitt ute i ingenstans kändes det som. Vi skulle hjälpa en familj som socialtjänsten ville att vi skulle träffa, men även andra familjer ville ha vår hjälp. Vi lämnade skor och kläder.

 
Vi åkte vidare och fick träffa de här söta tjejerna.

 De fick ett par moderiktiga skor var som var alldeles nya. Gissa om de var lyckliga.

Här håller Pia upp kläder för tjejerna. De fick säga Yes or No om de tyckte om dem. De ville ha nästan allt vi visade.

Jag fick en idé när jag såg bilderna tjejerna målat och satt upp på väggen i sitt rum. Tänkte att de måste vara i samma ålder som mina tjejer. Så vi bytte uppgifter så att de kunde hålla kontakt med mina tjejer via datorn.

Som på nästan alla ställen, mögel runt fönster. Man undrar vilka sjukdomar det kommer att leda till när de blir äldre.









Nästa familj vi åkte till hade en 15-åring och denne var i skolan.
Huset var fallfärdigt och det var stora hål rakt igenom taket. Det var utlagd en matta i huset och under den kände man att den endast låg på bjälkar. I husen vi besökt tar man inte av sig skorna då det är väldigt smutsigt.

Mamman i familjen. Man såg endast uppgivenhet i hennes ögon.

Mamman stoppade lampan i kontakten för att tända upp lite, inget hände. Så trixade hon lite med sladden och då började lampan blinka till lite. Till slut i ett visst läge så började den att lysa.

Fina el-dragningar

Så var det dags för det sista huset för dagen. En söt liten flicka kom springande och välkomnade oss.

I huset bodde man endast på ena halvan, vi antog att det var helt obeboeligt på den andra delen.

Pojken verkade få ta hand om sina småsyskon en hel del.

 Det här är sovrummet. Det var saker precis överallt. Trasiga tapeter och sängar som stod där det fick plats.

Här verkar man ha försökt att täta med kartongbitar.

Conny med mamman och två av barnen. De fick en CD-spelare samt kläder av oss.

Klädutdelning!