Leta i den här bloggen

tisdag 7 februari 2012

HJÄLPRESA 2-6 FEBRUARI

Jag (Mette Swing) fick en fråga i januari 2012 om jag önskade följa med en hjälpsändning för att med egna ögon se några av de ställen vi på SOM EN SAGA hjälper, samt träffa vuxna och barn som får vår hjälp. Det var inte svårt att besvara den frågan, självklart sa jag JA!

Många kartonger hade redan fraktats över med fina kläder som våra inlämnare i butiken skänkt. Jag packade den största resväskan jag hade hemma med endast det nödvändigaste till mig själv och resten med kläder till barnhemmen. 

LITAUEN


Torsdagen den 2 februari landade jag och Pia Bolinder efter en tur i ett litet propellerplan i staden Vilnius, Litauen. När vi steg utanför dörrarna på flygplatsen kändes det väldigt kallt, termometern stod på -29. 
Vi la in bagaget i hyrbilen och väntade ett tag på Pernilla och Gunilla från Umeå som var vårt resesällskap.

Så fort vi var samlade åkte vi till staden Kaunas, där vi skulle hinna med att besöka barnhemmet och rehabiliteringscentret Lopselius. Lopselius betyder vaggan. Den ideella organisationen VAGGAN har hjälpt detta barnhem under 10 år och det var roligt att se vad mycket de har bidragit med.




Den övre bilden visar rehabiliteringscentret och den nedre visar barnhemmet.


 

Den här bilden visar Daiva som är barnläkare på Lopselius. 
Daiva gjorde en lista på vilka mediciner som behövdes, sedan bar det av till apoteket för att inhandla dessa. Det är betydligt billigare i Litauen än i Sverige med apotekspriser.




Den här lilla killen var född för tidigt och hade lämnats i återlämningsluckan på BB. Det kan man göra anonymt i Litauen och man kallar dessa barn för Window Life Children.




Vi träffade många härliga barn den här dagen och det var underbart att se att de trots att de var på barnhem hade det bra. Barnen fick majskrokar som vi köpte åt dem, det var populärt.








måndag 6 februari 2012

Fredag den 3 februari

Fortfarande kyligt ute, -25 ute. Det hade varit svårt att sova då det även inomhus på hotellrummet var kyligt under natten. Med full mundering blev det några timmars sömn iallafall.

Först åkte vi tillbaka till barnhemmet Lopselius för att lämna diverse inköp vi gjort samt haft med oss från Sverige.




Barnhemmet Lopselius behövde inte så mycket kläder denna gång, men de två minstingarna fick en varsin fin overall.

Vilka sötnosar!

 

 

Nya nappflaskor från Elodie fick de bland annat. 


Pernilla med en liten.

 

Jag har äran att få mata den lille nyfödde killen.

Pia med en lite större krabat.



 Fler bilder på dessa underbara barn!


Gunilla med lille Titas. 




söndag 5 februari 2012

Fredag den 3 februari, Siaulilai 

Så var det dags att åka 14 mil norrut mot staden Siaulilai (uttalas sholee). Pia är en bra chaufför, så trots dåliga däck (vi tror att det var sommardäck faktiskt) så tog vi oss genom snöiga vägar fram till staden Siaulilai. Pia körde och jag var kartläsare.

Det tog ett tag att hitta men efter att ha kört något slags teckenspråk med en dam i en garn-butik så förstod vi ungefär åt vilket håll vi skulle åka.

Till slut kom vi fram till detta statliga barnhem. Jag gav barnhemmet de kassar jag hade haft med mig i bagaget när vi flög till Litauen. De blev väldigt glada över de fina kläderna.

Barnhemsföreståndaren Vilma t.h. Sekreterare Victoria t.v.

Även här var barnhemmet i fint skick, förutom korridorerna som var väldigt mörka. Vi fick inte fota barnen här, men blev visade runt. 

Barnhemmet hade olika indelningar. Nyfödda, sjuka samt olika avdelningar för olika åldrar.

En liten pojke låg så fridfullt i en spjälsäng av sjukhusmodell. Jag reagerade på att pojken borde ramla ur om han vaknade. Jag frågade vad det berodde på att han låg där och de förklarade att någon av familjemedlemmarna hade vid ca 6 månaders ålder slängt in honom i väggen och därav hade han fått en hjärnskada. 

Jag blir så fruktansvärt arg och kan inte förstå hur någon kan vilja göra illa någon så brutalt. 

Trots att barnhemmet var statligt så fick man inte pengar till de mediciner man behövde. Så det blev en tur till apoteket där de fick tala om vad de behövde.

Åter på barnhemmet så fick vi träffa de barn vi inte hunnit med att träffa. Klockan var runt 17.00. Många av barnen satt och åt middag som bestod av välling och flingor. Barnen satt som små robotar och åt ur en kopp med sked. Ingen spillde och alla barnen tittade lite försynt på oss.

Det var något ledsamt över hela stämningen på barnhemmet. Leksaker hade de massvis, men inget låg slängt som det brukar med barn i rörelse. Dockorna satt vid bord och stolar och hade kafferep, det såg ut som en utställning.

Som tack för allt fick vi en chokladask!
Efter middagen var det dags att åka tillbaka till staden Kaunas.

lördag 4 februari 2012


Lördag den 4 februari, Mot Riga

Innan vi åker vidare mot Riga, Lettland så gör vi ett sista besök på Lopselius. Det är lördag och det är full fart. Det är en del ny personal, jag antar att det är helg personal. 

Musik strålar ur högtalare, barn och personal dansar. Jag blir 
 alldeles varm inombords.

Dans med personalen.


Vi hade med oss mjukt toalett papper som personalen hade som önskemål för att torka rinniga näsor samt shampo och tvättsvampar.
 


Titas vår lille charmör.




Den här lilla tjejen heter Aiste. Världens kramigaste lilla tjej. Det fanns ett sådant otroligt behov av närhet att det gladde mig att hon förmodligen var på väg att adopteras till Sverige.


Vi hann vara med under lunchen innan det var dags att lämna Lopselius för den här gången. Det såg ut som köttfärslimpa dagen till ära, det var ju ändå lördag. Barnen så ut att njuta och det åts både med händer och med sked, precis som barn gör i den här åldern. Underbart att se.



Jag avslutar med den här bilden då vi säger hej då till Lopselius för denna gång.


Nu väntas bilresa mot staden Vilnius och flyget mot Riga, Lettland.

fredag 3 februari 2012

Söndag den 5 februari, RIGA

Äntligen ett hotellrum jag inte frös i, men jag hade nog tur för de övriga delade inte min mening.

Den här dagen var inget inplanerat så det blev lite shopping och strosa runt lite. 

Vi åkte bland annat till Central Market som är känd för de stora hangarerna (nära gamla stan). Man sålde mest frukt och grönt.


Så fanns det massor med små klädstånd, men det kändes mest som om man tömt garderoben hemifrån med kläder som var långt ifrån tidsenliga. Jag hoppas att de säljer och att andra uppskattar kläderna mer än jag.

Däremot hittade jag en butik med begränsat sortiment som hade en klänning som var jättecool, riktigt á la 50-tal och stilig. Men jag köpte den tyvärr inte.

Sedan bar det av till Jurmala för att äta lunch, nu såg man inte så fina vyer, men om våren och sommaren är det nog väldigt vackert. Vi åt lunch i Jurmala för ca 70 kr, helt OK pris. Däremot tyckte vi att det var ganska dyrt i Lettland inte alls så billigt som jag tycker att man har hört. 

Imorgon var det besök på ett barnhem i utkanten av Riga.

 

 

torsdag 2 februari 2012

Måndag den 6 februari, Barnhemmet Plavnieki

 

Vi åkte till ett område i utkanten av Riga. Här var det väldigt grått och husen såg väldigt nedslitna ut.

Bild från omgivningen


På barnhemmet Plavnieki bodde det ca 100 småbarn. De hade en avdelning med några äldre barn som hade handikapp också.
Det finns tre till barnhem som hör ihop med det här barnhemmet där barnen är mellan 6 - 18 år samt ett barnhem med handikappade.

Vi hann endast med detta med småbarn.

Barnhemmet Plavnieki

 
Utanpå såg barnhemmet inte särskilt vackert ut såsom omgivningarna. Men däremot inne på barnhemmet så var det ljusa lokaler och vi blev varmt mottagna. 


Dessa sängar drar man ut så att det får plats tre barn i varje. En slags lådsäng.


En glad 16-årig kille.


Denna charmiga lille gosse, 9 månader, väntade på en höftoperation. Det ena benet växte inte heller som det skulle.



Ett helt rum med kartonger som skulle packas upp. Här står jag med mitt bland alla kartonger. Visst är det underbart att se att överskottet från butiken SOM EN SAGA går till de som verkligen behöver det. 


Personalen var så otroligt tacksamma för allt, här står de med nya plagg från Duns of Sweden. 

Så var det dags att ta adjö av barnhemmet Plavnieki. 


 

onsdag 1 februari 2012

Hemma i Sverige


Många tankar flyger runt i huvudet. Vi har besökt tre barnhem som var både lika  och olika  varandra. Två av barnhemmen utströmmade värme medan ett kändes betydligt kyligare. 

Något som fick mitt hjärta att gråta var när jag ställde frågan till barnläkaren Daiva om hur det var med adoptioner. Hon berättade att de flesta, även de med handikapp blev bortadopterade, med ett undantag för de barnen med Down Syndrom. Tänk vad mycket kärlek dessa barn utstrålar.

Vi träffade barn med diverse handikapp, med eller utan så var alla helt underbara.

Vi har skrivit listor på vad som behövs inför nästa resa. Planerna är att åka 26-29 maj.

Några som var glada att jag var hemma igen var mina älskade barn.

Min son Benjamin och jag!